önskar jag också kunde ta ett kliv upp i den trappan som så många andra bara springer upp i och når toppen, själv står jag och trampar på samma trappsteg och det leder liksom inget vart. Ända sen i början av sommaren har jag stått och trampat här, snälla kan inte någon vara mitt räcke och hjälpa mig till nästa steg?

Om bara några få minuter ska jag ut i skogen men min kära familj. Drar på mig pappas gummistövlar, mamas gosetröja och håret i en boll för att åka och plocka bär, jag och mamma vill nämligen koka sylt. Så en mysdag i skogen och lite quality-time med familia är inte fel. Älskar min familj och önskar jag hade mer tid att vara med dem, det är bara jag mamma och pappa sen min fina tax också.

Ensam är aldrig stark, det är faktiskt sant. jag har varit ensam utan någon att lita på och prata med om de där djupa innesta sakerna i snart 2 år. jag klarar inte en minut längre! jag hatar att alltid behöva bära allt inom mig och inte kunna få tänka jag har någon som jag faktiskt kan lita på till en miljon procent. När man väl hittar de speciella personerna så försvinner på två röda igen. man litar på någon med hela sitt liv och personen sviken en och trampar på en som om man vore en matta. det hände mig alldeles för ofta innan och nu har jag verkligen fått nog. lika bra att inte lita på någon, absolut säkrast så. men i all denna ensamhet jag hittat en vän som jag börjar komma närmre och närme, en person som för mig är ljuset i mörkret, min klippa som alltid står fast och som aldrig sviker. Jesus. ja, jag är kristen och jag vill leva ett så kristet liv som möjligt. bibeln är den bästa bok jag någonsin läst, där hittar man verkligen allt man behöver, det kruxiga är att behöva leta efter svaren. men sånt är ju livet också. lovsånger ger mig rysningar, att be ge mig styrka att få berätta om jesus ger mig mod och hopp. även om jag just nu bara ser mörker så vet jag att det finns ett ljus, någon som vill hjälpa mig hur mycket fel jag än gör. tack. det är verkligen vad jag behöver nu. I min svaghet ger han styrka. amen